Busan är borta.. Hon somnade in helt lugnt brevid mig i sängen.
När jag pratade med henne in i det sista så la hon tassen på min hand så fort jag slutade.

Känns skönt att hon ville ty sig till mig när hon kände att det var tid att säga farväl.
Antar att vi båda pratade med varandra på sätt och vis om åren som gott.

Har alltid känt att Busan var mer än bara en katt, och alla som träffat henne har alltid känt
likadant och blivit förvånade. Hon hade en sån personlighet som ingen kan ana eller ens förstå.

Det går inte att beskriva, men hon var en egen person på något sätt och jag har alltid behandlat
henne som så. Det var som att sätta en människa i en kattkropp.

Min önskan om att hon skulle vara hos mig när det var dacks blev iafl sann, och jag fick den tid jag
behövde för att säga hejdå till henne. Det gör ont, men vi fick det finaste slutet man kan få tillsammans.
Mitt lilla Bus.. Vem ska hålla koll på mig nu när du är borta?